Address https://gelex.eu/eli/EU/act/2008/767@2008-04-02/sv

Contents

1. Preamble
2. 1. Artikel 1
   2. Artikel 2

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a,

efter att de berörda parterna har uppmanats att inkomma med synpunkter i enlighet med dessa bestämmelser och mot bakgrund av dessa synpunkter, och

av följande skäl: FÖRFARANDE

(1) Den 17 januari 2007 begärde kommissionen allmänna upplysningar om flera statliga företag i Rumänien, däribland SC Tractorul U.T.B. SA Brașov (nedan kallat Tractorul), i samband med förfarandet för frivillig likvidation. Rumänien inkom med information i en skrivelse av den 15 februari 2007. Kommissionen begärde ytterligare upplysningar den 8 mars 2007 och den 22 maj 2007. Rumänien inkom med dessa upplysningar i skrivelser av den 21 mars 2007, 25 maj 2007 och 31 maj 2007. Den 3 maj 2007 hölls ett möte med de rumänska myndigheterna.

(2) Genom skrivelser av den 5 juli 2007 och den 30 juli 2007 uppmanade kommissionen de rumänska myndigheterna att upphäva de särskilda villkor som ställts i avtalet om privatisering av Tractorul, och klargjorde samtidigt att om utbetalningen av ett eventuellt olagligt stöd inte avbryts, skulle detta kunna leda till att kommissionen fattar ett beslut på grundval av artikel 88.2 i EG-fördraget och artikel 11.1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (föreläggande om att avbryta utbetalningen av ett stöd).

(3) De rumänska myndigheterna inkom med kompletterande upplysningar i skrivelser av den 8 och 10 augusti 2007.

(4) I en skrivelse av den 25 september 2007 informerade kommissionen Rumänien om att den hade beslutat att inleda det förfarande som avses i artikel 88.2 i EG-fördraget i samband med beviljande av olagligt stöd samt att utfärda ett föreläggande om att avbryta utbetalningen av stödet. Kommissionens beslut om att inleda förfarandet och föreläggandet om att avbryta utbetalningen av stödet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning. Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(5) Rumänien inkom med sina synpunkter i en skrivelse av den 27 november 2007. I en skrivelse av den 28 november 2007 inkom Flavus Investiții SRL (nedan kallat Flavus) med sina synpunkter, som vidarebefordrades till Rumänien den 5 december 2007. Rumänien kommenterade Flavus synpunkter i en skrivelse av den 4 januari 2008.

(6) I en skrivelse av den 12 december 2007 begärde kommissionen kompletterande upplysningar, vilka översändes i skrivelser av den 14 och 15 januari 2008.

(7) Den 19 december 2007 ägde ett möte rum mellan kommissionen och de rumänska myndigheterna med deltagande av företrädare för Flavus.

BESKRIVNING Det berörda företaget

(8) Tractorul är ett företag där staten har kapitalintressen. AVAS, den rumänska privatiseringsmyndigheten, innehar 80,17 % av aktierna, medan 17,15 % innehas av en privat investeringsfond, SIF Transilvania, och återstående 2,67 % av enskilda fysiska och juridiska personer. Fram till slutet av 2006 var Tractorul en stor producent av traktorer och jordbruksmaskiner, belägen i ett industriområde i närheten av staden Brașovs centrum. Tractorul hade omkring 2300 anställda.

(9) År 2006 noterade Tractorul förluster på 46 miljoner euro och hade skulder på omkring 250 miljoner euro, varav 200 miljoner euro till staten. På grund av de stora förlusterna och den höga skuldsättningen upphörde Tractorul den 23 februari 2007 med verksamheten och gick i frivillig likvidation i enlighet med regeringens nödförordning nr 3/2007.

(10) AVAS hade tidigare vid upprepade tillfällen utan framgång försökt privatisera företaget.

(11) Tractorul är beläget i Brașov, en region som är berättigad till regionalstöd enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget.

Beskrivning av åtgärden

(12) I början av 2007 hade Tractorul samlat på sig stora skulder som företaget inte kunde betala. Rumäniens regering fördröjde dock konkursförfarandet med sex månader genom att anta nödförordning nr 3/2007. Under denna tid måste AVAS, i sin egenskap av aktieägare, besluta huruvida företaget skulle privatiseras eller gå i frivillig likvidation.

(13) Den 23 februari 2007 beslöt AVAS att företaget skulle gå i frivillig likvidation. AVAS organiserade därför i maj 2007 ett öppet anbudsförfarande i syfte att utnämna en förvaltare och fastställde samtidigt i anbudshandlingarna föremålet för likvidationen: två funktionella moduler, nämligen traktorproduktion och produktion av komponenter av smidesjärn. Casa de Insolvență Transilvania (nedan kallat CIT) tilldelades avtalet och bemyndigades att förvalta försäljningen av företaget Tractorul.

(14) Efter att ha identifierat de tillgångar som skulle likvideras anordnade CIT den 5 juli 2007 en anbudsinfordran i form av ett öppet anbudsförfarande som omfattade företagets samtliga tillgångar, bestående av anläggningstillgångar (markyta på 126 hektar) samt produktionsanläggningar, kontors- och bostadsutrymmen, utrustning, industriell äganderätt och varumärken. Utgångspriset för hela paketet fastställdes till 77035000 euro.

(15) Många företag meddelade att de skulle delta, men endast två godtog utgångspriset på 77 miljoner euro. Eftersom Flavus var det första företag som lämnade in ett anbud och den andra kandidaten inte erbjöd ett högre pris tilldelades Flavus avtalet. Ramavtalet och köpe- och försäljningsavtalet undertecknades kort därefter.

(16) Enligt anbudshandlingarna åläggs köparen olika förpliktelser: att bibehålla verksamheten, dvs. tillverkning av traktorer, under de kommande tio åren, att prioritera återanställande av Tractoruls tidigare anställda, att garantera tillverkning av reservdelar och underhållsverksamhet under de kommande två åren (under garantitiden) respektive tio åren (då garantitiden löpt ut), samt att leverera smidesjärnskomponenter under de kommande fem åren.

BESLUT OM ATT INLEDA DET FORMELLA GRANSKNINGSFÖRFARANDET OCH UTFÄRDA ETT FÖRELÄGGANDE OM ATT AVBRYTA UTBETALNINGEN AV STÖDET

(17) Det formella granskningsförfarandet inleddes eftersom det fanns farhågor om att likvidationsprocessen i själva verket var en privatisering med särskilda villkor i avtalet som ålade köparen att bibehålla företagets produktion, vilket gjorde att försäljningspriset sjönk och sålunda skulle ha kunnat gynna den sålda enheten eller köparen.

(18) För det första hade kommissionen, utifrån den information som den hade tillgång till vid denna tidpunkt och som framför allt grundade sig på artiklar i pressen, orsak att anta att AVAS avsåg att ställa vissa villkor för försäljningen av företaget Tractorul för att garantera att produktionen och den aktuella sysselsättningsnivån bibehölls. Kommissionen fruktade att dessa villkor skulle medföra att försäljningspriset sjönk och avskräcka andra anbudsgivare från att lämna anbud.

(19) För det andra har de rumänska myndigheterna inte inkommit med någon information som visar att den frivilliga likvidationen genom försäljning av funktionella moduler var den bästa lösningen för staten i egenskap av aktieägare och för fordringsägarna, jämfört med konkurs. Kommissionen tvivlade på att en marknadsekonomisk investerare skulle ha sålt marken, som hade ett högt marknadsvärde och var belägen i närheten av staden Brașovs centrum, tillsammans med byggnaderna och den föråldrade utrustningen, i stället för att dela upp marken, som inte längre är nödvändig för produktionen, och sälja den separat och därigenom erhålla ett högre pris.

(20) Eftersom de rumänska myndigheterna trots kommissionens upprepade varningar genomförde det öppna anbudsförfarandet för de lönsamma modulerna och kort därefter ingick ett försäljningsavtal med den anbudsgivare som vann anbudsgivningen, utfärdade kommissionen samtidigt ett föreläggande om att avbryta utbetalningen av stödet.

RUMÄNIENS SYNPUNKTER

(21) Rumänien hävdar att AVAS vid försäljningen av Tractoruls lönsamma moduler agerade som en marknadsekonomisk investerare och erhöll högsta möjliga pris. Inget statligt stöd har utbetalats i detta fall.

(22) För det första gör Rumänien gällande att Tractorul inte privatiserades, utan att företaget tvärtom gick i frivillig likvidation. Privatisering innebär att statens aktier i företaget säljs till tredje man, samtidigt som företaget fortsätter att existera, medan frivillig likvidation innebär att företagets aktier säljs, dess skulder till fordringsägarna betalas i den ordning som fastställs av lagen och att eventuella ytterligare vinster fördelas till aktieägarna. Därefter upphör företaget att existera och stryks ur företagsregistret.

(23) Rumänien upplyser också om att den frivilliga likvidationen av företaget organiserades inom ramen för ett öppet, icke-diskriminerande och villkorslöst anbudsförfarande. Anbudsinfordran fick stor uppmärksamhet i lokal och nationell press.

(24) Anbudsinfordran för de lönsamma modulerna var villkorslös och medförde därför inte ett sänkt försäljningspris. Köpe- och försäljningsavtalet mellan Tractorul och Flavus innehåller ingen förpliktelse för köparen att bibehålla verksamheten under tio år eller att anställa ett visst antal av det tidigare företagets anställda. Försäljningspriset motsvarar således Tractoruls marknadsvärde.

(25) För det andra hävdar Rumänien att fastän AVAS avsåg att sälja de två funktionella modulerna separat, rekommenderade den oberoende förvaltaren CIT efter en första värdering att den industriella plattformen skulle säljas som en helhet, eftersom detta skulle vara mer fördelaktigt än att sälja den styckvis, särskilt eftersom den också omfattade ett antal verksamheter som inte var attraktiva (t.ex. mark som inte har tillgång till den lokala infrastrukturen och/eller som ligger vid stadens soptipp, föråldrade byggnader etc.), och som därför troligtvis inte skulle ha kunnat säljas styckvis.

(26) I enlighet med ovannämnda värderingsrapport uppgick värdet på Tractoruls totala tillgångar till omkring 100 miljoner euro. För att undvika de ytterligare kostnader för likvidation och underhåll som skulle ha uppstått om tillgångarna hade sålts separat bjöd förvaltaren ut tillgångarna som en helhet (funktionell modul) med en rabatt på 23 %. Utgångspriset var således 77 miljoner euro och motsvarade marknadsvärdet. Det var heller inte någon av de potentiella köparna som erbjöd något högre pris.

(27) Slutligen förklarade Rumänien att den frivilliga likvidationen var tillåten enligt den nationella lagen om handelsbolag (lag 31/1990) och den särskilda lagen om påskyndning av privatiseringar (lag 137/2002). Rumänien har försäkrat att den frivilliga likvidationen var ett snabbare förfarande, som medförde lägre kostnader för företaget, samtidigt som fordringsägarna hade tillgång till samma kontrollinstrument och därigenom en garanti för att deras rättigheter inte kränktes.

SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

(28) I en skrivelse av den 24 oktober 2007 framförde Flavus synpunkter i egenskap av berörd part som ett led i kommissionens förfarande.

(29) För det första hävdar Flavus att anbudsförfarandet rörande Tractorul var öppet och icke-diskriminerande. Anbudsinfordran fick stor uppmärksamhet i lokal och nationell press.

(30) För det andra gör Flavus gällande att inga villkor ställdes i samband med försäljningen av Tractoruls lönsamma moduler. Kravet på att verksamheten (dvs. traktorproduktionen) skulle bibehållas under de kommande tio åren kan inte anses vara ett villkor, eftersom det inte innebar en skyldighet att i praktiken producera traktorer. Flavus upplyser också om att företaget köpte de lönsamma modulerna på grund av markens ekonomiska potential för fastighetsutveckling och inte avsåg att återuppta produktionen av traktorer på denna plats. Kravet var därför inte betungande, utan endast ett administrativt förfarande för att föremålet för verksamheten skulle upptas i företagsregistret.

(31) På samma sätt hävdar Flavus när det gäller skyldigheten att först och främst anställa Tractoruls tidigare anställda, att detta inte var ett betungande krav som skulle kunna leda till att försäljningspriset sjönk.

(32) Flavus hävdar följaktligen att de så kallade villkor som ställdes i anbudshandlingarna inte ledde till att försäljningspriset sjönk. Detta framgår också av den värderingsrapport, som utarbetades av en oberoende expert, utsedd av förvaltaren för att värdera företaget Tractorul.

BEDÖMNING Förekomst av statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget

(33) I artikel 87.1 i EG-fördraget anges att stöd, om inte annat föreskrivs i fördraget, som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, är oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(34) Enligt artikel 295 i EG-fördraget ska gemenskapsbestämmelserna inte i något hänseende ingripa i medlemsstaternas egendomsordning. I enlighet med artikel 86.1 i EG-fördraget omfattas också offentliga företag av reglerna för statligt stöd.

(35) I enlighet med EG-domstolens fasta rättspraxis och med de bestämmelser och den praxis som kommissionen har utarbetat på området för statligt stöd i samband med privatiseringar, förekommer inget statligt stöd när en medlemsstat antingen äger eller säljer företag, eller köper eller säljer aktier i företag, om den agerar på samma sätt som en marknadsekonomisk investerare skulle ha agerat.

(36) Om privatiseringen genomförs genom försäljning av aktier på börsen, förutsätts det därför i allmänhet att den genomförs på marknadsvillkor och inte inbegriper statligt stöd. Om privatiseringen däremot sker genom en kommersiell försäljning, kan man anta att inget statligt stöd är inbegripet om följande villkor är uppfyllda: för det första ska företaget säljas genom ett öppet och icke-diskriminerande anbudsförfarande, som genomförs på konkurrensmässiga villkor. För det andra ska försäljningen inte vara förknippad med några villkor som inte är normal praxis vid liknande transaktioner mellan privata parter och som skulle kunna leda till att försäljningspriset sänks. För det tredje ska företaget säljas till högstbjudande. För det fjärde ska anbudsgivarna ges tillräcklig tid och information för att kunna genomföra en adekvat värdering av de tillgångar som de lämnar anbud på. Annars ska det undersökas om den kommersiella försäljningen inbegriper ett stöd och därför ska anmälas.

(37) I sådana fall måste man i allmänhet, för att avgöra huruvida en transaktion av statliga tillgångar inbegriper ett stöd, fastställa huruvida en marknadsekonomisk investerare som befinner sig i en liknande situation skulle ha agerat på samma sätt, dvs. om företaget skulle ha sålts till samma pris. Enligt principen om den marknadsekonomiska investeraren får inga motiv, som inte är av ekonomisk karaktär, såsom industripolitiska, sysselsättnings- eller regionalpolitiska motiv, som inte skulle godtas av en marknadsekonomisk investerare, ligga till grund för att acceptera ett lägre pris. Förekomsten av sådana motiv tyder på att ett stöd föreligger. Kommissionen har upprepade gånger redogjort för denna princip som också bekräftats av EG-domstolens fasta rättspraxis.

(38) Om inte samtliga villkor ovan är uppfyllda anser kommissionen att privatiseringen måste granskas för att avgöra om den omfattar ett statligt stöd, och därför ska anmälas. Att dessa villkor uppfylls är således en garanti för att staten ska erhålla det högsta priset för sina aktier, dvs. marknadspriset, och att därför inget statligt stöd föreligger.

(39) Genom att ålägga köparen vissa villkor kan staten sänka försäljningspriset, och därigenom avstå från extra intäkter. Villkoren kan också avskräcka potentiella investerare från att lämna anbud, så att konkurrensvillkoren för anbudsförfarandet snedvrids och det högsta anbudet inte nödvändigtvis avspeglar det verkliga marknadsvärdet.

(40) När staten ställer sådana villkor och därigenom accepterar att den inte erhåller det högsta priset för sina aktier eller tillgångar, agerar den inte som en marknadsekonomisk investerare, som försöker att erhålla högsta möjliga pris. Staten väljer tvärtom att sälja företaget till ett pris som är lägre än marknadsvärdet. En marknadsekonomisk investerare skulle inte ha ett ekonomiskt intresse i att ålägga köparen liknande villkor (särskilt bibehållande av sysselsättningsgraden, villkor som gynnar det geografiska området i fråga eller som garanterar en viss investeringsnivå), utan skulle sälja företaget till högstbjudande, som sedan skulle vara fri att avgöra framtiden för företaget eller de förvärvade tillgångarna.

(41) Detta betyder inte att alla villkor i samband med en privatisering automatiskt innebär att det föreligger statligt stöd. För det första utgör de villkor som normalt förekommer vid transaktioner mellan privata parter (vissa standardersättningar, bevis på anbudsgivarens likviditet eller efterlevnad av nationell lagstiftning om arbetsförhållanden) inget problem. För det andra medför sådana villkor som normalt inte tycks förekomma i transaktioner mellan privatpersoner att ett stöd föreligger endast om de leder till ett sänkt försäljningspris och gynnar köparen. I varje enskilt fall måste det visas att sådana villkor inte leder till att något statligt stöd föreligger.

(42) När kommissionen inledde förfarandet på grundval av artikel 88.2 i EG-fördraget hyste den tvivel om huruvida försäljningen av företaget Tractorul genomförts inom ramen för ett öppet, icke-diskriminerande och villkorslöst anbudsförfarande. Mot bakgrund av de upplysningar som kommissionen hade tillgång till vid denna tidpunkt och som särskilt härrörde från artiklar i pressen, misstänkte kommissionen att AVAS, i enlighet med de anbudshandlingar som AVAS hade offentliggjort för att utnämna förvaltaren, hade beslutat att avveckla Tractorul i funktionella moduler, och redan i den inledande fasen hade ställt villkor som skulle garantera att produktionen bibehölls under de kommande tio åren och att de tidigare anställda skulle återanställas. Kommissionen ansåg att dessa villkor var av sådan art att de skulle kunna leda till att försäljningspriset sjönk och att staten därför inte hade agerat som en privatekonomisk investerare. Man kunde sålunda dra slutsatsen att villkoren skulle ha kunnat resultera i ett statligt stöd.

(43) På grundval av de upplysningar som Rumänien tillhandahållit konstaterar kommissionen att de villkor som ställdes i samband med försäljningen av Tractorul formulerades på ett sådant sätt att de inte innebar några betungande förpliktelser för potentiella köpare, eftersom de endast var formella krav. Villkoret att bibehålla företagets verksamhet under de kommande tio åren i syfte att föremålet för verksamheten, dvs. produktionen av traktorer och andra jordbruksmaskiner, skulle upptas i företagsregistret förpliktigar inte heller köparen att fortsätta med den befintliga traktorproduktionen. Köparen, Flavus, har också förklarat att dess juridiska rådgivare hade bekräftat att den berörda klausulen inte medförde någon skyldighet att bedriva någon produktion. Flavus avsåg i alla fall inte att återuppta produktionsverksamhet av något som helst slag på den berörda platsen.

(44) Förpliktelsen att prioritera återanställningen av Tractoruls tidigare anställda eller att leverera reservdelar och komponenter utgör inte heller några betungande förpliktelser. De infördes i anbudshandlingarna som försiktighetsklausuler och utgör därför inte en skyldighet för den nya ägaren.

(45) De rumänska myndigheterna har förklarat att AVAS ställde dessa symboliska krav utifrån en önskan att upprätthålla företagets och dess produkters goda rykte, eftersom dessa produkter fortfarande i stor omfattning förekommer på den rumänska marknaden.

(46) På grundval av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att villkoren inte är betungande, vilket framgick av anbudshandlingarna och därför var uppenbart för alla potentiella köpare, och att de därför inte ledde till att försäljningspriset sjönk och inte heller kunde avskräcka eventuella investerare från att lämna anbud. De har således inte medfört några intäktsförluster för staten. Denna slutsats styrks också av att ingen av de fyra anbudsgivarna som deltog i anbudsförfarandet hade någon som helst anknytning till traktorproduktion. Kommissionen anser därför inte att dessa villkor har inbegripit något statligt stöd.

(47) När kommissionen inledde förfarandet på grundval av artikel 88.2 i EG-fördraget uttryckte den tvivel om huruvida den frivilliga likvidationen genom försäljning av lönsamma moduler var den mest fördelaktiga lösningen för staten i dess egenskap av aktieägare och för fordringsägarna jämfört med konkurs eller styckvis försäljning.

(48) Rumänien hävdar att AVAS agerade som en marknadsekonomisk investerare och erhöll det högsta möjliga priset för Tractorul. För att genomföra den frivilliga likvidationen utnämnde AVAS en oberoende förvaltare efter ett öppet, icke-diskriminerande och villkorslöst anbudsförfarande.

(49) På grundval av Rumäniens upplysningar konstaterar kommissionen att AVAS till en början hade för avsikt att sälja de två lönsamma modulerna separat – traktorfabriken, gjutjärnssmedjan och gjuteriet. Förvaltaren CIT, som hade gjort en värdering av de 37 enskilda tillgångarna, rekommenderade dock att industriplattformen skulle säljas som en helhet för att man skulle erhålla största möjliga vinst, och att företagets tillgångar senare skulle säljas styckvis endast om det inte fanns någon potentiell köpare för hela plattformen.

(50) Förvaltaren angav fördelarna med en samlad försäljning. För det första framgår det av de kartor, som de rumänska myndigheterna har tillhandahållit, att många markområden är belägna bakom plattformen längs stadens soptipp utan förbindelse med någon tillfartsväg, vilket innebär att det inte finns någon separat tillgång till de berörda markområdena. För det andra fanns det betydande skillnader i värderingen av de olika tillgångarna i industriplattformen på grund av deras respektive placering, byggnadernas skick och tillgången till den lokala infrastrukturen. För det tredje var de flesta potentiella investerare intresserade av plattformen för fastighetsutveckling, och av de 26 anbudshandlingar som införskaffades köptes 17 i syfte att förvärva Tractoruls samlade tillgångar.

(51) Förvaltaren ansåg därför att det var mycket troligt att de mindre attraktiva tillgångarna inte skulle kunna säljas separat till en potentiell investerare. Dessa tillgångar skulle därför ha kunnat medföra ytterligare förvaltnings- och underhållskostnader både för Tractorul och i slutändan för AVAS som ägare. Uppdelningen av markområdena skulle också ha medfört betydliga administrativa kostnader, såsom kostnader förknippade med mätning och registrering av marken.

(52) Strategin för en samlad försäljning av företaget Tractorul godkändes också senare av AVAS.

(53) När det gäller det erhållna priset noterar kommissionen att värdet på Tractoruls tillgångar (dvs. det totala värdet på de 37 tillgångarna), i enlighet med den värderingsrapport som förvaltaren hade beställt, uppgick till 100 miljoner euro, vilket förvaltaren nedsatte med 23 % för de samlade tillgångarna. Utgångspriset vid försäljningen blev således 77 miljoner euro. Nedsättningen grundas på förvaltarens erfarenhet och det faktum att en samlad försäljning medför avsevärda fördelar jämfört med en styckvis försäljning.

(54) Det förfarande som förvaltaren valde för försäljningen av företaget Tractorul var en öppen anbudsinfordran. Om det finns minst två anbudsgivare men dessa inte vill bjuda mer än utgångspriset (vid inledningen av anbudsinfordran fastställdes en tröskel på 5 %) tilldelas kontraktet, enligt förfarandebestämmelserna i regeringens beslut nr 577/2002, den anbudsgivare som har det lägsta registreringsnumret. Eftersom Flavus och en annan investerare godtog utgångspriset men ingen av dem ville bjuda mer, såldes företaget Tractorul för 77 miljoner euro till den anbudsgivare som hade det lägsta registreringsnumret, dvs. Flavus. Förvaltaren erhöll således marknadspriset för företagets tillgångar och staten avstod därför inte från några intäkter.

(55) Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att AVAS, med hänsyn till de särskilda omständigheterna i detta fall, genom den samlade försäljningen av Tractoruls tillgångar erhöll marknadspriset, inte gav avkall på statens intäkter och agerade som en marknadsekonomisk investerare.

Fastställande av statligt stöd: slutsats

(56) Det framgår av ovanstående bedömning att inga villkor ställdes i samband med försäljningen av Tractorul som ledde till att försäljningspriset sjönk eller avskräckte potentiella investerare från att lämna anbud. Genom en samlad försäljning av samtliga tillgångar inom ramen för den frivilliga likvidationen erhöll AVAS det högsta marknadspriset, gav inte avkall på statens intäkter och agerade som en marknadsekonomisk investerare. Försäljningen av Tractorul inbegriper därför inte något statligt stöd.

SLUTSATS

(57) Kommissionen konstaterar att försäljningen av Tractorul den 6 juli 2007 genom den rumänska privatiseringsmyndigheten AVAS inte inbegriper något statligt stöd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Rumäniens försäljning av industriplattformen Tractorul till Flavus Investiții SRL inbegriper inte något statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Rumänien.

Utfärdat i Bryssel den 2 april 2008. På kommissionens vägnar Neelie Kroes Ledamot av kommissionen

Versions

1. 2008-04-02